...mig verkligen inte tom på ord, det är snarare så att jag inte vet vad jag ska skriva. Eller jag vet vad jag vill skriva, det bubblar inom mig men jag vågar inte uttrycka mig i ord, rädd att dom inte kommer bli lika bra skrivna som dom känns. Lyckan liksom brinner inuti mig och jag vill aldrig, aldrig sluta känna såhär. Och jag älskar hans underbaaaaaaaaara mjuka doft..